Vasamuseet

Regalskeppet Vasa var och är ett kungligt skepp som byggdes under 1600-talet och Gustav II Adolfs tid och regi som en form av bevis på stormakten Sveriges politiska och militära makt ute i världen. Ett regalskepp är benämningen på ett skepp som byggs för kungamakten i ett land. Under den här tiden var Vasaskeppet Sveriges största skepp och det var dessutom utrustat med vapen för strid – det var helt enkelt ett äkta krigsfartyg. Vasa var redan från början ett väldigt vackert och pampigt skepp men sjödugligheten var dock inte i samma klass som dess fina yttre. Detta skulle visa sig få katastrofala konsekvenser när det var dags för skeppets allra första färd till havs.

Trots att de tester som genomfördes innan skeppets jungfrufärd visade på att det inte var stabilt nog för att ge sig ut till havs beslutade Gustav II Adolf att det var dags för sjösättning. Han kände sig stressad över sjökriget med Polen där Sigismund III var kung för tillfället. Detta beslut skulle komma att visa sig bli en katastrof då skeppet Vasa den 10 augusti sjönk under sin jungfrufärd. Sjösättningen skedde under en vindstilla dag i Stockholm och till en början gick allt bra men när skeppet kommit ut en bit från stranden och kastvindar började ta tag i seglen fick skeppet slagsida och började direkt ta in vatten, vilket ledde till att det snabbt sjönk till 32 meters djup.

Bärgningen av skeppet

Vasaskeppet låg på botten av Östersjön, inte mer än 120 meter från stranden, under 333 år innan det skulle komma att återupptäckas och bärgas. Direkt efter att skeppet hade sjunkit gjordes bärgningsförsök men inget av dessa lyckades och till slut gav man upp. Det som bröts ner fortast efter förlisningen var alla vackra träskulpturer och även järnbultarna som höll ihop skeppet. Den 25 augusti år 1956 upptäckte arkeologen Anders Franzén det gamla vraket efter några års efterforskningar och expeditioner och år 1961 bärgades skeppet till slut efter att Anders drivit en lång kampanj med olika myndigheter för att detta verkligen skulle ske. Det fanns innan detta en viss motsträvighet i att bärga en 300 år gammal felkonstruktion.

Fynden

Vasaskeppet hade när det bärgades under mycket avancerade former två däck som förblivit intakta trots all nedbrytning som hade skett i saltvattnet under mer än 300 års tid. Dessa däck var hålskeppet och trossdäcket. Det gällde att jobba på snabbt och i skift för att hinna konservera alla delar av skeppet innan yttre omständigheter påverkade alla delar. Det hittades en del ganska välbevarade föremål, såsom sjömanskistor innehållande sjömännens personliga tillhörigheter i form av spritflaskor, kläder, mynt och annat. Fyndkatalogen över bärgningen finns nu för tiden även tillgänglig på internet och innehåller över 26 000 objekt. Det hittades även skelettdelar från 15 personer som befunnit sig på skeppet, Dessa begravdes 1963 men grävdes upp igen 1989 och finns nu i Vasamuseets magasin.

Vasamuseet

När Vasaskeppet först bärgades förvarades det i en provisorisk byggnad som kallades för Wasavarvet och som låg belägen i närheten av platsen där Vasamuseet ligger idag. Den här byggnaden började byggas redan två år innan själva skeppet bärgades. Efter hand revs denna byggnad mer och mer när skeppet del för del började flyttas över till det som idag kallas Vasamuseet. Det hölls en nordisk arkitekttävling innan det nuvarande museet började byggas, en tävling som vanns av Månsson & Dahlbäck Arkitektkontor efter en delad första plats med ett danskt arkitekturförslag. Vasamuseet invigdes år 1990 av Carl XVI Gustaf, vår nuvarande kung, och är idag placerat vid Stockholms örlogsvarvs stora torrdocka. Vissa kritiserade dock dess placering utan resultat.

Turism och besökare

Regalskeppet Vasa lockar idag besökare från världen över och museet är en av Sveriges största turistattraktioner. Faktum är att Vasamuseet ligger på första plats i Sverige över mest välbesökta turistmål, strax efter Skansen i Stockholm. Mellan åren 1961 och 2011 hade museet totalt 29 miljoner besökare. Det pågår ständigt ett arbete med att bevara skeppets träkonstruktioner som är enormt känsliga för nedbrytning av olika slag. Trots att man en tid efter bärgningen ansåg sig vara klar med konserveringen upptäcktes det under decenniet som följde tecken på oönskade förändringar i träet på hela skeppet. Sedan dess har det arbetats hårt med forskning och olika konserveringsmetoder för att bevara denna viktiga (och mycket vackra) del av svensk historia.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *